Europa är full av floder och kanaler. Men vilken väg ska du ta? Vilka certifikat behöver du? Och vad med slussarna? Under seminariet går vi igenom allt du behöver veta för att ta dig in i Europa, eller hela vägen till Medelhavet.
På Kanalafton i Malmö den 23 oktober får du en mängd inspirerande historier om färd på kanaler.
Du lär dig bland annat:
Vilken båt du kan använda
Hantering av automatiska slussar
Att undvika skador
Förtöjningsmöjligheter
Vägval genom Europa
Vilka certifikat du måste ha med till dig själv och din båt
Masten på en segelbåt
Motström på floder
Tips till ensamseglare
Gasol, diesel, bensin, vatten …
Sjökort
Inspiration, anekdoter och erfarenheter
Vill du veta om kanaler är något för dig? Då ska du vara med på denna kvällen. Har du redan kanalintyg, men undrar hur du ska lösa allt det praktiska? Då ska du vara med på Kanalafton.
Detta är också för dig som inte vill åka hela vägen till Medelhavet, men som kanske vill utforska Tyskland eller Nederländerna på kanaler.
Förra året hade jag och min 19-åriga dotter Mathilda ett gemensamt mål: Vi ville med hjälp av vår båt få nya upplevelser och vi ville ut på äventyr.
Mathilda hade också ett extra mål: Det skulle vara varmt 🌡️
Det blev en lång tur genom Östeuropa till Balkan, och det har nog varit ett av mina mest spännande äventyr hittills – och det som har berört mig mest.
Äventyret börjar
Vi trailade min lilla 17-fots motorbåt ”Mini Lisa” till Österrike, för att sedan åka nedför Europas näst största flod, Donau.
Vi hade flera närgångna möten med polisen under Kroatiens och Ungerns brännande sol. Det krävdes också hjälp från oväntat håll för att få våra pass stämplade i Serbien. En otippad inbjudan från Liberland’s president fick oss också att upptäcka en djupare ström av pågående konflikter längs floden.
Kriget i Ukraina kändes ibland nära, men Balkankriget på 90-talet blev också efterhand tydligt för oss.
Men lyckligtvis upplevde vi också friheten på floden. Vi ankrade och simmade med tre meter stora störar, kom till nästan tropiska stränder i Ungern och vi fick ett varmt välkomnande från lokalbefolkningen i samtliga sju länder som vi besökte.
För oss var det lite som att vara upptäcktsresande. På hela resan träffade vi bara en annan utländsk fritidsbåt, och den var från Tjeckien.
Med strömmen till Balkan
En far-dotter-odyssé i en 5-meters båt på Donau
Det är titeln på boken som Mathilda och jag har gjort om resan på Europas legendariska flod.
Från tysta timmar, när morgondimman ännu vilar över Donau, till bullriga kvällar i Belgrads gator, skildrar Mathildas foton vår resa med närvaro och äkthet.
Tillsammans med mina berättelser blir Med strömmen till Balkan inte bara en äventyrlig resebeskrivning. Det är också en berättelse om hur man med små medel kan få stora äventyr och om familjebanden som stärks när man tillsammans vågar sig ut på okänt vatten.
”Det känns som om vi har varit iväg riktigt länge och inte bara i ett par veckor”, sa Mathilda när vi åkte ut från hamnen i Novi Sad, Serbiens näst största stad.
Det var som om, ju längre österut vi kom, desto fler upplevelser fick vi. Nästan för många, faktiskt.
Boken är också fylld med spännande berättelser och fascinerande bilder som kommer att inspirera dig att utforska och kanske till och med planera för ditt eget äventyr.
Är du till äventyr på vattnet?
I boken får du:
Äventyr Följ med genom fem huvudstäder och sju länder.
Personliga berättelser Njut av spännande upplevelser och rörande ögonblick i far-dotter-relationen, medan vi seglar på floden och navigerar i livets övergångar.
Levande fotografier Mathilda har en skarp känsla för detaljer vilket har gett henne ett stipendium för fotografering. Hennes foton fångar ögonblicket och landskapen på ett sätt som får läsaren att känna sig som en del av resan.
Det här är den vackraste boken jag har gjort hittills. Formatet är inte bara större och i hardcover. Det är också bättre kvalitet på papper, tryck och bilder.
Moory, en av de nyaste och mest framstående aktörerna i Sverige, expanderar verksamheten till Danmark och andra länder. Moory startades 2021 och de har snabbt revolutionerat marknaden och fångat båtentusiasternas intresse med storm. Moory värdesätter kvalitet, service och tillgänglighet före allt, vilket är en av många anledningar att välja just dem. Expansionen till Danmark markerar en ny fas för båtentusiaster som nu, med snabb frakt och leverans, enkelt kan få högkvalitativ utrustning för sin båt.
Vad skiljer Moory från andra framgångsrika aktörer i Danmark?
Omfattande sortiment: Grundläggande båttillbehör och basutrustning till avancerad och högteknologisk utrustning, Moory har allt du kan behöva för ditt äventyr till havs.
Effektiva leveranser: Med hjälp av ett välfyllt och organiserat lager i Helsingborg säkerställer Moory en snabb leverans. Från att du köper behöver du bara vänta 2-5 dagar innan produkten har levererats till dörren eller närmsta postombud.
Exceptionell kundtjänst: Moorys kundtjänst står redo att assistera med ett team av engagerade medarbetare, vilket garanterar att du får hjälp när du behöver det.
Tack vare lanseringen i Danmark förvandlas Moory från att bara vara en butik, till en exceptionell kraft för båttillbehör inom tillgänglighet och kvalitet. Grundarna förklarar att “Vårt mål är att förenkla och förbättra båtlivet för alla”. Tack vare sitt stora nätverk med de bästa och främsta varumärken i både Sverige och Europa, kan Moory ständigt leverera de mest kvalitativa produkterna till kunder.
Om du vill åka till Medelhavet via floder och kanaler, har den maximala djupgången på din båt varit 1,8 m. I den norra och södra delen av kanalsystemet är djupet mycket större, men på de små kanalerna enligt Freycinet-standard i Frankrike, har djupgången på båten tidigare begränsats till 1,8 m, om du vill hela vägen till Medelhavet.
Reservoaren som levererar vatten till Canal des Vosges har under en längre tid renoverats. Men VNF, företaget bakom de franska kanalerna, har tydligen också använt tiden till att muddra kanalen. När de lanserade öppningen den 5 maj, var det med det glädjande beskedet att den nu öppnas för båtar med 1,9 meters djupgång (annoncerad i NOTICE TO SKIPPERS N° FR/2024/02755).
Kanske är det just de extra 10 cm du behöver för din båt?
Vi såg massor av valar när vi rundade Gibraltar. Det var som att segla i skärgården, med skär längs sidorna, förutom att dessa klippor var levande och sprutade vatten.
Stort sett hela vägen upp längs Portugal hade vi delfiner omkring oss. Jag kunde sitta i timmar i fören, med fötterna dinglande över vattnet, och delfinerna bara en halvmeter från mig.
Men vi mötte inte en enda späckhuggare.
När vi kom hem började vi läsa om späckhuggarattackerna på segelbåtar. Det var nämligen precis vid den tidpunkten vi seglade, som de började.
”Bra att vi inte mötte några späckhuggare”, tänkte jag tyst efter att vi hade kommit hem. För det kan nu vara ett farligt möte i det området.
Sedan dess har jag hållit koll på situationen, och det vill jag gärna dela med dig här.
Späckhuggare längs den Iberiska halvön
Det är en speciell art av späckhuggare, som lever från Gibraltar och västerut, runt den Iberiska halvön. Flocken består av cirka 50 individer, och man tror att det är 15 av dem som står för attackerna.
Späckhuggarna attackerar främst mindre båtar under 15 meter. De går direkt efter rodret, och gnager eller slår, tills det inte finns något kvar av det. En överväldigande stor del av de attackerade båtarna behöver sedan hjälp för att komma till land, eftersom de inte längre kan styras.
Långkölade båtar, med rodret hängslad på kölen, verkar gå fria.
Det är endast den iberiska underarten av späckhuggare, som har detta beteende. Späckhuggare i till exempel Norge gör inte det.
2020 var det nio späckhuggare som stod för attackerna, men 2021 var siffran uppe på 14.
Området där attackerna sker har också utvidgats, och sträcker sig nu hela vägen från Engelska kanalen till Marocko. Det innebär förmodligen att späckhuggarna lär av varandra, och att problemet bara kommer att eskalera, om inget görs.
2020 såg man mönstret att attackerna flyttade sig från Gibraltar sund i början av sommaren, upp till Biscaya i september, och sedan tillbaka till Gibraltar i november.
Så är det inte längre. Nu är de i hela området hela säsongen.
Attacker
Om du seglar på sträckan från Engelska kanalen till den spanska Medelhavskusten kan du nästan inte undvika att segla genom de områden där späckhuggarna brukar hålla till.
2020: 41 attacker (68% orsakade skador på båten)
2022: 81 attacker (84% orsakade skador på båten)
Hur stor är risken för attack?
Det cirkulerar många rykten i hamnarna, så marinbiologen och långfärdsseglaren Mikael Ovegård har räknat ut hur stor risken för en attack egentligen är.
För att kunna beräkna hur stor risken är att bli attackerad, måste man också veta hur många båtar som seglar i området, även de som inte attackeras. Det finns inte något sådant officiellt tal, men Cruising Association uppmanar till att man registrerar sig om man seglar i området – oavsett om man blir utsatt för en attack eller inte. Det har också funnits olika grupper på sociala medier, där seglare har registrerat sig.
I en av dessa registrerade 127 båtar sig, och två blev attackerade.
Det är alltså en risk på 1,5%
Detta är dock en mycket osäker siffra, eftersom det inte räknas med osäkerhetsvärden. Syftet är dock att ge seglare, som överväger att segla längs Portugal och Spanien, en mer konkret risk att förhålla sig till, snarare än ryktena som cirkulerar i hamnarna.
Varför gör de det?
Det finns många teorier, men det finns ännu ingen som faktiskt vet varför späckhuggarna attackerar segelbåtar.
Det är dock inte för att söka föda, eller för att attackera människor ombord på båten. Denna underart av späckhuggare äter uteslutande tonfisk.
Vad ska du göra vid en späckhuggarattack?
Orca Iberica har en rad försiktighetsåtgärder att följa om man utsätts för en attack. Det är bland annat:
Sänk farten på båten, stäng av motorn eller ta ner seglen, om det är möjligt.
Stäng av autopiloten och ekolodet
Släpp rodret, så du inte skadas vid ett slag, eller ger rodret motstånd.
Det cirkulerar också rykten om att man kan kasta bensin eller sand i vattnet, avfyra smällare eller använda en speciell sorts sonar, för att få angripande späckhuggare att försvinna. Detta är dock inte lagliga metoder. Späckhuggarna är helt skyddade, och det är inte tillåtet att göra något som skadar dem.
Efter att ha läst detta, ser det ganska mörkt ut för seglare runt den västra delen av den Iberiska halvön. Men det finns hopp ännu:
Segla nära kusten, gärna på vatten som är mindre än 20 m djupt.
Det gör det självklart svårt eller omöjligt att segla dygnet runt, men det verkar som att späckhuggarna inte kommer så nära kusten.
Segla längre ut till havs, än de 12-20 sjömil vi normalt skulle göra på längre seglingar. 100-200 sjömil ut.
Kolla ”riskkartan” på GTOA. Här visas det med trafikljus i olika områden, hur risken är just nu (det finns dock inga garantier).
Undvik området.
Det är självklart lättare sagt än gjort, men du kan till exempel segla på kanaler till Medelhavet. Det finns inga späckhuggare på kanaler.
Vad har attackerade seglare gjort?
På Cruising Associations hemsida kan du läsa skepparnas rapporter från attackerna. Hur snabbt seglade båten? Seglade de eller körde de motor? Färgen på skrovet, botten mm. samt vad skepparen gjorde i situationen. Läs rapporterna här…
Späckhuggare-app
Appen ”GT Orcas” kan laddas ner till iPhone och Android.
Gå in i inställningarna, så kan du ändra språket till engelska.
Mikael Ovegård, marinbiolog och långfärdsseglare
Om du har överseende med de första 30 sekunderna, där Mikael Ovegård är på sin båt längs Portugals kust, där ljudet är mycket dåligt, så är det en ganska informativ video.
Källor: Bland annat GT Orca Atlantica och Cruising Association.
Vi har hittat ett sätt som gör långsegling så otroligt mycket enklare än vad vi redan har gjort med vår segelbåt ”Anna Lisa”.
För två år sedan köpte jag en liten Terhi 520HT motorbåt i Småland. Hon är 5 meter lång, orange, har två bäddar och är utrustad med en 70 hk Yamaha utombordsmotor.
I år var det dags för en ny långsegling och nu var det jag och vår dotter Mathilda, 19 år, som trailade båten till Österrike, för att åka nedför Donau.
Välkommen till Donau
Vi kör ut ur hamnen 50 km väster om Wien och så fort vi passerar de skyddande pirarmarna tar den starka strömmen tag i oss. Donau är i ständig rörelse, och dess vatten
skickar oss ut mot Svarta Havet 1 900 km längre bort.
Vi står bredvid varandra bakom Mini Lisas lilla överbyggnad.
”Är du redo?” Jag ler mot Mathilda.
Hon nickar och sedan trycker jag ner gasreglaget och aktiverar Mini Lisas 70 hästkrafter. Vi flyger ner för den breda floden. Den heta fartvinden känns som en hårtork och Mathildas långa ljusa hår fladdrar bakom henne.
Vi är på väg.
Solens varma strålar dansar på vattenytan, som om de försöker fånga alla de många berättelser som Donau har vittnat om under årtusenden. Mini Lisas vita kölvattenvågor skänker ytterligare en historia till Donau innan de långsamt försvinner. Men snart måste vi sakta ner.
”Wauw”, säger Mathilda och pekar.
Det är som om de skogsklädda bergen har arrangerat en vacker inramning kring floden för att framhäva dess skönhet. Jag följer Mathildas blick och ser ett slott på en av bergstopparna ner mot vattnet.
”Wauw”, upprepar jag, kan inte hitta ett bättre ord. Jag föreställer mig en svunnen tid av hedersvärda riddare och romantiska äventyr från när Donau fortfarande var en viktig nav för resor.
Fartvindens milda sus och ljudet av Mini Lisas skrov som smeker de små vågorna när hon hoppar över dem får mig att sjunka in i ögonblicket. Landskapet öppnar sig sakta och avslöjar Wiens skyline vid horisonten. Just nu är det en sagostad som fören pekar mot.
Bratislava
Några dagar efter har vi de trädklädda österrikiska bergen bakom oss, nu leder Donau oss direkt in till centrum av Slovakiens huvudstad. Tornen och murarna på Bratislava Slott, som ligger majestätiskt på en kulle ovanför vattnet, är något av det första vi ser. Vi saktar ner och tar in atmosfären från de gamla husen. Vi hör det avlägsna ljudet av kyrkklockor och en bil som tutar. När vi åker under de imponerande broarna över floden kan jag känna hur spänningen växer. Det är som om jag redan från vattnet kan känna den blandning av historia och kultur som väntar på oss i Bratislava.
Club MYSB står det på en skylt vid en sidokanal. Bokstäverna är så bleka att vi bara kan läsa dem för att vi vet vad det ska stå.
Flodens ström släpper taget om oss när vi sakta kör in i kanalen. Det finns en salig blandning av husbåtar, flytbryggor och motorbåtar på båda sidor.
”Kan vi förtöja här?” Jag ropar till en man i 30-årsåldern som står på en av pontonerna vid vad jag tror är Club Motor Yacht Service Bratislava.
”Självklart”, svarar han på flytande engelska och pekar på en tom plats där han står. ”Eller där borta, på andra sidan klubbhuset.”
Trots att klockan är fem på eftermiddagen är det fortfarande 34 grader, så vi tar en plats där det är mest skugga. Mathilda hoppar upp på bryggan med förtöjningarna, och hon ser till att inte ramla rakt ner i det stora hålet där några plankor saknas. Hon skrattar. ”Vilken skillnad från hamnen i Wien.”
Jag skrattar tillbaka. ”Ja, nu är vi på äventyr. Ska vi inte bara gå direkt upp till restaurangen och beställa en öl?”
Solen attackerar oss direkt nu när fartvinden inte är med och svalkar oss. Jag svettas och det är nästan outhärdligt. Kanske borde vi bara ha ankrat ute på floden någonstans? Men jag trycker bort tanken. Vi vill ju ut och träffa lite folk.
”En euro för en öl och 1,20 euro för ett glas vitt vin”, säger Mathilda. — Då kan vi leva med att restaurangen också är en motorverkstad.
Fairytale Village
Det vindstilla och trots att solen fortfarande står lågt på himlen kan vi känna att det blir en väldigt varm dag igen. Ute på floden gasar vi och Bratislavas höghus ersätts snabbt av skog längs Donaus sidor. Vi råkar nästan köra förbi den gamla flodarmen som är Fairytale Village. En ö ligger i ingången, och till vänster om den ligger en 40-fots segelbåt med mast och segel.
Det är som ett slags Venedig, fast med husbåtar. Moderna flytande hus, gamla hjulångare, flytande stugor och gamla bogserbåtar. Allt som kan flyta har använts för att bygga Fairytale Village som vi i Bratislava rekommenderas att besöka.
Vi fortsätter på byns vattenvägar och fascineras av den maritima staden och ankrar slutligen i en sjö i mitten.
”Ska vi bada eller äta frukost först?” Jag tar av mig kepsen och torkar svetten ur pannan.
”Definitivt bada”, svarar Mathilda och tittar längtansfullt på vattnet.
Vi simmar runt Mini Lisa, sätter oss på det lilla akterdäcket och lufttorkar snabbt och glider sedan tillbaka ner i det inbjudande vattnet. Vattnet är 24 grader och luften är redan 28.
Efter frukost flyger jag lite med min drönare för att filma och fota lite. När jag tittar på bilderna efteråt rynkar jag pannan. Vad finns i vattnet? Det är inte växter, för det rör på sig. Jag zoomar in och är nu säker. Stora fiskstim simmar runt oss, men det är inte vilken typ av fisk som helst.
”Du…” säger jag och ser upp från mobilen, där drönarfilmen spelas upp på skärmen. Fiskar halva längden av Mini Lisa, det vill säga två till tre meter långa, simmar i sjön där vi ligger ankrade.
Mathilda tittar på mig. Det måste ha varit något i min röst, för hon släpper min blick och tittar ner på mobilskärmen och följer de mörka skuggorna som sakta rör sig i sjön.
”Det är stör”, säger jag som svar på frågan hon ännu inte har ställt. ”Donau är känd för att vara hem för en av de största sötvattensfiskarna som någonsin levt. Men jag trodde inte att vi skulle se dem.”
”De är gigantiska”, säger Mathilda.
Vi googlar belugastör och inser att även om fiskarna som simmar runt oss är stora så är det ingenting jämfört med hur stora de faktiskt kan bli. Det största fångade exemplaret är över sju meter långt och vägde ett och ett halvt ton.
Floden vidgar sig när vi fortsätter ner genom Östeuropa. Det är såklart stort att åka båt in i Budapest, men flodens vackra natur är det som fascinerar oss mest. Donau är på sina ställen över en kilometer bred, nästan som en sjö, och det finns små öar i det strömmande vattnet.
En stor örn sitter på en bred stock som flyter i floden. När vi närmar oss, viker den ut sina majestätiska vingar och lyfter graciöst. Jag funderar på om jag ska sakta ner för att inte störa den, när den flyger framför oss. Den är imponerande och ser inte alls ansträngd ut. Även om den är snabb är det som i slow motion när den glider genom luften. Vi kör i nästan 30 knop, men ändå är örnen vida överlägsen. Vi kan inte hänga med.
Serbien
Med ”Mini Lisa” kommer vi till Tyskland, Polen, Tjeckien, Österrike, Slovakien, Ungern, Kroatien och Serbien. Den lilla båten kommer på vår expedition till huvudstäderna Prag, Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad, där vi avslutar turen.
Landskapet längs Donau erbjuder små byar, färgglada hus och kyrktorn pittoreskt i dalarna vid bergen. Vi säger inte så mycket när vi åker sista sträckan till Belgrad, Serbien. Vi njuter mest av landskapet och den något gammaldags och slitna miljö vi passerar.
En flock fåglar flyger över floden som för att guida oss på rätt väg. Deras skrik blir en del av soundtracket som ackompanjerar mullret från Yamahan och vi ser Belgrads konturer som en skyline av historia och modernt liv, långt innan vi är nära staden.
Vi svänger höger uppför bifloden Sava, som i Belgrad möter Donau. Vi kunde fortsätta hela vägen genom Bosnien, tillbaka till Kroatien och till Slovenien på Sava om vi ville. Det ger åtminstone en dröm om nästa års expedition. Men nu stannar vi här i Belgrad. Vi är fascinerade av den imponerande blandningen av hypermoderna skyskrapor och gamla, charmiga byhus. Vid kajerna finns också en blandning av nytt och gammalt. Det finns kryssningsfartyg, segelbåtar, små motorbåtar och husbåtar.
Från en restaurang blåser balkanmusik ut över hamnen. De glada harmonierna och de komplexa rytmerna ger mig en känsla av att det är lite exotiskt när vi på tomgång åker genom den stora hamnen och letar plats. Vi hör folk klappa till musiken, skratta och sjunga. Humöret smittar av sig, så vårt humör stiger om möjligt ännu mer.
Vad glad jag är att jag har en liten båt som kan ta mig med ut på äventyr.
Namnet på din jolle kan vara viktigare än du tror.
För mig är en av de fina sakerna med att komma ut och föreläsa, alla människor jag träffar och får prata med.
Under ett sådant samtal efter en föreläsning fick jag ett bra tips, som jag vill dela med mig av…
Vad heter din gummibåt?
Jag önskar att vi hade kommit på ett kreativt namn till gummibåten. Till exempel ”Gurkan” eller något liknande 🙂
Men som så många andra heter den helt enkelt ”T/T Anna Lisa”, d.v.s. ”Tender to Anna Lisa” (Anna Lisas jolle).
Det är ett väldigt beskrivande namn, och skulle vi förlora gummibåten, och en annan seglare hittar den, kanske de vet var Anna Lisa är, så att vi kan få tillbaka den.
Min mailadress finns också på gummibåten av samma anledning. Om vi skulle förlora jollen, och en ärlig person hittar den, kan de alltid kontakta mig.
Men efter ett samtal under en föreläsning fick jag ett annat perspektiv på namnet…
Om vi nu ligger ankrade och gummibåten ”T/T Anna Lisa” ligger vid jollebryggan eller stranden, kan skumma människor ganska lätt lista ut att det inte finns någon ombord på Anna Lisa…
En gummibåt med samma namn som båten berättar att det inte finns någon ombord på båten.
Är det en reel risk?
Jag vet inte, vi har aldrig, var i världen vi än har varit med båten, haft objudna gäster ombord. Världen är generellt sett en säkrare plats än vi tror, men därför kan man ändå vidta vissa försiktighetsåtgärder.
Vi kommer nog inte att döpa om vår egen gummibåt till ”Gurkan”, men nu har jag i alla fall delat med mig av tipset.
Planerar du en långsegling så vet du förmodligen på ett ungefär vad den kommer kosta. Då kan du använda det här enkla knepet för att göra det så mycket lättare att spara ihop pengarna.
Själv räknar jag med att vår nästa segling kommer att kosta 180 000:- för ett år. Om jag delar det med 365 dagar och 24 timmar så blir det ca 21 kr per timme.
När man ska spara en ihop till en så stor summa som 180 000, är det lätt att tappa fokuset. Långseglingen kan ligga så långt fram i framtiden att det är lätt att glömma varför man sparar. Då är det en god hjälp att alltid ha i bakhuvudet vad långseglingen kostar per timme.
Tänk dig att du tar en promenad på stan och plötsligt kommer kaffesuget över dig…
Då ska du tänka så här:
Kaffet kostar 49 kr – samma summa som det kostar mig att segla i ett varmt, kristallklart hav i två och en halv timme.
Vad vill jag mest? Kaffe eller snorkla med färgglada fiskar? Kanske är det bättre att vänta med kaffet tills jag kommer hem?
Eller den nya fina sjökorts-plottern som lockar i marinbutiken? Den kostar bara 11500 kr, vilket verkligen är ett bra pris för den modellen. I en så stor budget som en långsegling har så spelar det väl ingen roll?
Nej, det kanske inte betyder så mycket, men plottern kostar hela 547 timmars segling på ett blått, blått hav.
Det är 22 dagar på en palmstrand! Det är nästan en hel månad.
Så fråga istället dig själv om du verkligen behöver den där plottern, eller om den gamla inte är tillräckligt bra? 22 dagar är lång tid, och många bäckar små…
Vi har inget företag att sälja eller andra reserver vi kan dra nytta av. För oss är det enda sättet att förverkliga drömmar att spara ihop pengarna tillsammans. Men jag och min familj använder det här knepet för att hålla fokus när vi ska spara, och då går det mycket lättare.
Det handlar inte om att ge upp kaffet, utan att dricka det hemma (eller på båten) istället. Då kan mycket pengar istället segla in på resekontot.
Hur mycket kostar DIN segling per timme? Och hur många koppar kaffe är det???
När jag har åkt på kanaler och övervägt var vi skulle övernatta på kvällen, har jag på sjökortet letat efter den lilla symbolen med en segelbåt i en cirkel, som visar var hamnarna är.
Men många gånger har det varit svårt att tyda, om symbolen skildrar en hamn som i verkligheten ser ut så här:
Eller om den ser ut så här:
Ibland kan det ligga en fabrik som får hela hamnen till att lukta, eller så ligger det en motorvägsbro som gör det svårt att sova.
Det vill man ju gärna veta innan, eller hur?
Ofta ligger det kanske bara en kvart längre bort från den luktande hamnen en kajplats som både är trevlig, har en liten Biergarten och där staden bredvid är idyllisk.
Fram till nu har det nästan inte varit möjligt att veta något om detta i förväg, vilket också är en del av äventyret.
Men ibland hade jag önskat att jag hade någon med ombord som jag kunde fråga. Som kunde säga: Helt ärligt, du ska inte förtöja här, trots att det är ett tryggt ställe. Du kommer bli mycket gladare, om du bara fortsätter tre kilometer ned längs sido-kanalen.
Normalt sett tycker jag att guideböcker är rätt tråkiga, och jag själv har saknat den subjektiva guideboken. Guideboken som vågar ta ställning. Så med “Tyskland och Luxemburg – guide till Europas kanaler” har jag skrivit en bok, där jag vill ge dig upplevelsen av att jag (i bokform) är med ombord på just din båt.
Så kan jag ge dig all den hjälp med hamnar, kajer, kanaler, floder, sjöar och allt det jag själv saknat.
2021 var det under en period extremt mycket vatten i Europas floder. Under 2022 har det varit extremt lite vatten under en period.
Tyvärr är klimatförändringarna det vi måste leva med i framtiden.
Men det går fortfarande att åka på kanaler. 2021 åkte jag hela vägen till Medelhavet trots extremt regn. 2022 åkte jag från Tyskland genom Nederländerna och Belgien och en lång bit in i Frankrike – trots extrem torka.
Det är enkelt att förutse när du måste skynda dig innan vädret ger dig problem – men även möjligheter för att lägga så mycket tid som du vill.
När VNF (bolaget bakom de franska kanalerna) börjar skriva att det är begränsade öppettider för slussarna, eller att man måste åka i kortege, är det dags att komma bort från de minsta kanalerna.
Här är en bra sida på VNF där du kan se vad du behöver vara medveten om, t.ex. stängda kanalsektioner, ett annat/mindre vattendjup än i vanliga fall o.s.v.
Sajten är bra att bokmärka och hålla koll på om du planerar en tur på kanaler i Frankrike. TIPS: Jag använder själv Google Translate för att översätta det franska jag inte förstår (dvs det mesta 🙂).
annoncerad i NOTICE TO SKIPPERS N° FR/2024/02755).
