Europa är full av floder och kanaler. Men vilken väg ska du ta? Vilka certifikat behöver du? Och vad med slussarna? Under seminariet går vi igenom allt du behöver veta för att ta dig in i Europa, eller hela vägen till Medelhavet.
På Kanalafton i Malmö den 23 oktober får du en mängd inspirerande historier om färd på kanaler.
Du lär dig bland annat:
Vilken båt du kan använda
Hantering av automatiska slussar
Att undvika skador
Förtöjningsmöjligheter
Vägval genom Europa
Vilka certifikat du måste ha med till dig själv och din båt
Masten på en segelbåt
Motström på floder
Tips till ensamseglare
Gasol, diesel, bensin, vatten …
Sjökort
Inspiration, anekdoter och erfarenheter
Vill du veta om kanaler är något för dig? Då ska du vara med på denna kvällen. Har du redan kanalintyg, men undrar hur du ska lösa allt det praktiska? Då ska du vara med på Kanalafton.
Detta är också för dig som inte vill åka hela vägen till Medelhavet, men som kanske vill utforska Tyskland eller Nederländerna på kanaler.
Förra året hade jag och min 19-åriga dotter Mathilda ett gemensamt mål: Vi ville med hjälp av vår båt få nya upplevelser och vi ville ut på äventyr.
Mathilda hade också ett extra mål: Det skulle vara varmt 🌡️
Det blev en lång tur genom Östeuropa till Balkan, och det har nog varit ett av mina mest spännande äventyr hittills – och det som har berört mig mest.
Äventyret börjar
Vi trailade min lilla 17-fots motorbåt ”Mini Lisa” till Österrike, för att sedan åka nedför Europas näst största flod, Donau.
Vi hade flera närgångna möten med polisen under Kroatiens och Ungerns brännande sol. Det krävdes också hjälp från oväntat håll för att få våra pass stämplade i Serbien. En otippad inbjudan från Liberland’s president fick oss också att upptäcka en djupare ström av pågående konflikter längs floden.
Kriget i Ukraina kändes ibland nära, men Balkankriget på 90-talet blev också efterhand tydligt för oss.
Men lyckligtvis upplevde vi också friheten på floden. Vi ankrade och simmade med tre meter stora störar, kom till nästan tropiska stränder i Ungern och vi fick ett varmt välkomnande från lokalbefolkningen i samtliga sju länder som vi besökte.
För oss var det lite som att vara upptäcktsresande. På hela resan träffade vi bara en annan utländsk fritidsbåt, och den var från Tjeckien.
Med strömmen till Balkan
En far-dotter-odyssé i en 5-meters båt på Donau
Det är titeln på boken som Mathilda och jag har gjort om resan på Europas legendariska flod.
Från tysta timmar, när morgondimman ännu vilar över Donau, till bullriga kvällar i Belgrads gator, skildrar Mathildas foton vår resa med närvaro och äkthet.
Tillsammans med mina berättelser blir Med strömmen till Balkan inte bara en äventyrlig resebeskrivning. Det är också en berättelse om hur man med små medel kan få stora äventyr och om familjebanden som stärks när man tillsammans vågar sig ut på okänt vatten.
”Det känns som om vi har varit iväg riktigt länge och inte bara i ett par veckor”, sa Mathilda när vi åkte ut från hamnen i Novi Sad, Serbiens näst största stad.
Det var som om, ju längre österut vi kom, desto fler upplevelser fick vi. Nästan för många, faktiskt.
Boken är också fylld med spännande berättelser och fascinerande bilder som kommer att inspirera dig att utforska och kanske till och med planera för ditt eget äventyr.
Är du till äventyr på vattnet?
I boken får du:
Äventyr Följ med genom fem huvudstäder och sju länder.
Personliga berättelser Njut av spännande upplevelser och rörande ögonblick i far-dotter-relationen, medan vi seglar på floden och navigerar i livets övergångar.
Levande fotografier Mathilda har en skarp känsla för detaljer vilket har gett henne ett stipendium för fotografering. Hennes foton fångar ögonblicket och landskapen på ett sätt som får läsaren att känna sig som en del av resan.
Det här är den vackraste boken jag har gjort hittills. Formatet är inte bara större och i hardcover. Det är också bättre kvalitet på papper, tryck och bilder.
Om du vill åka till Medelhavet via floder och kanaler, har den maximala djupgången på din båt varit 1,8 m. I den norra och södra delen av kanalsystemet är djupet mycket större, men på de små kanalerna enligt Freycinet-standard i Frankrike, har djupgången på båten tidigare begränsats till 1,8 m, om du vill hela vägen till Medelhavet.
Reservoaren som levererar vatten till Canal des Vosges har under en längre tid renoverats. Men VNF, företaget bakom de franska kanalerna, har tydligen också använt tiden till att muddra kanalen. När de lanserade öppningen den 5 maj, var det med det glädjande beskedet att den nu öppnas för båtar med 1,9 meters djupgång (annoncerad i NOTICE TO SKIPPERS N° FR/2024/02755).
Kanske är det just de extra 10 cm du behöver för din båt?
Vi har hittat ett sätt som gör långsegling så otroligt mycket enklare än vad vi redan har gjort med vår segelbåt ”Anna Lisa”.
För två år sedan köpte jag en liten Terhi 520HT motorbåt i Småland. Hon är 5 meter lång, orange, har två bäddar och är utrustad med en 70 hk Yamaha utombordsmotor.
I år var det dags för en ny långsegling och nu var det jag och vår dotter Mathilda, 19 år, som trailade båten till Österrike, för att åka nedför Donau.
Välkommen till Donau
Vi kör ut ur hamnen 50 km väster om Wien och så fort vi passerar de skyddande pirarmarna tar den starka strömmen tag i oss. Donau är i ständig rörelse, och dess vatten
skickar oss ut mot Svarta Havet 1 900 km längre bort.
Vi står bredvid varandra bakom Mini Lisas lilla överbyggnad.
”Är du redo?” Jag ler mot Mathilda.
Hon nickar och sedan trycker jag ner gasreglaget och aktiverar Mini Lisas 70 hästkrafter. Vi flyger ner för den breda floden. Den heta fartvinden känns som en hårtork och Mathildas långa ljusa hår fladdrar bakom henne.
Vi är på väg.
Solens varma strålar dansar på vattenytan, som om de försöker fånga alla de många berättelser som Donau har vittnat om under årtusenden. Mini Lisas vita kölvattenvågor skänker ytterligare en historia till Donau innan de långsamt försvinner. Men snart måste vi sakta ner.
”Wauw”, säger Mathilda och pekar.
Det är som om de skogsklädda bergen har arrangerat en vacker inramning kring floden för att framhäva dess skönhet. Jag följer Mathildas blick och ser ett slott på en av bergstopparna ner mot vattnet.
”Wauw”, upprepar jag, kan inte hitta ett bättre ord. Jag föreställer mig en svunnen tid av hedersvärda riddare och romantiska äventyr från när Donau fortfarande var en viktig nav för resor.
Fartvindens milda sus och ljudet av Mini Lisas skrov som smeker de små vågorna när hon hoppar över dem får mig att sjunka in i ögonblicket. Landskapet öppnar sig sakta och avslöjar Wiens skyline vid horisonten. Just nu är det en sagostad som fören pekar mot.
Bratislava
Några dagar efter har vi de trädklädda österrikiska bergen bakom oss, nu leder Donau oss direkt in till centrum av Slovakiens huvudstad. Tornen och murarna på Bratislava Slott, som ligger majestätiskt på en kulle ovanför vattnet, är något av det första vi ser. Vi saktar ner och tar in atmosfären från de gamla husen. Vi hör det avlägsna ljudet av kyrkklockor och en bil som tutar. När vi åker under de imponerande broarna över floden kan jag känna hur spänningen växer. Det är som om jag redan från vattnet kan känna den blandning av historia och kultur som väntar på oss i Bratislava.
Club MYSB står det på en skylt vid en sidokanal. Bokstäverna är så bleka att vi bara kan läsa dem för att vi vet vad det ska stå.
Flodens ström släpper taget om oss när vi sakta kör in i kanalen. Det finns en salig blandning av husbåtar, flytbryggor och motorbåtar på båda sidor.
”Kan vi förtöja här?” Jag ropar till en man i 30-årsåldern som står på en av pontonerna vid vad jag tror är Club Motor Yacht Service Bratislava.
”Självklart”, svarar han på flytande engelska och pekar på en tom plats där han står. ”Eller där borta, på andra sidan klubbhuset.”
Trots att klockan är fem på eftermiddagen är det fortfarande 34 grader, så vi tar en plats där det är mest skugga. Mathilda hoppar upp på bryggan med förtöjningarna, och hon ser till att inte ramla rakt ner i det stora hålet där några plankor saknas. Hon skrattar. ”Vilken skillnad från hamnen i Wien.”
Jag skrattar tillbaka. ”Ja, nu är vi på äventyr. Ska vi inte bara gå direkt upp till restaurangen och beställa en öl?”
Solen attackerar oss direkt nu när fartvinden inte är med och svalkar oss. Jag svettas och det är nästan outhärdligt. Kanske borde vi bara ha ankrat ute på floden någonstans? Men jag trycker bort tanken. Vi vill ju ut och träffa lite folk.
”En euro för en öl och 1,20 euro för ett glas vitt vin”, säger Mathilda. — Då kan vi leva med att restaurangen också är en motorverkstad.
Fairytale Village
Det vindstilla och trots att solen fortfarande står lågt på himlen kan vi känna att det blir en väldigt varm dag igen. Ute på floden gasar vi och Bratislavas höghus ersätts snabbt av skog längs Donaus sidor. Vi råkar nästan köra förbi den gamla flodarmen som är Fairytale Village. En ö ligger i ingången, och till vänster om den ligger en 40-fots segelbåt med mast och segel.
Det är som ett slags Venedig, fast med husbåtar. Moderna flytande hus, gamla hjulångare, flytande stugor och gamla bogserbåtar. Allt som kan flyta har använts för att bygga Fairytale Village som vi i Bratislava rekommenderas att besöka.
Vi fortsätter på byns vattenvägar och fascineras av den maritima staden och ankrar slutligen i en sjö i mitten.
”Ska vi bada eller äta frukost först?” Jag tar av mig kepsen och torkar svetten ur pannan.
”Definitivt bada”, svarar Mathilda och tittar längtansfullt på vattnet.
Vi simmar runt Mini Lisa, sätter oss på det lilla akterdäcket och lufttorkar snabbt och glider sedan tillbaka ner i det inbjudande vattnet. Vattnet är 24 grader och luften är redan 28.
Efter frukost flyger jag lite med min drönare för att filma och fota lite. När jag tittar på bilderna efteråt rynkar jag pannan. Vad finns i vattnet? Det är inte växter, för det rör på sig. Jag zoomar in och är nu säker. Stora fiskstim simmar runt oss, men det är inte vilken typ av fisk som helst.
”Du…” säger jag och ser upp från mobilen, där drönarfilmen spelas upp på skärmen. Fiskar halva längden av Mini Lisa, det vill säga två till tre meter långa, simmar i sjön där vi ligger ankrade.
Mathilda tittar på mig. Det måste ha varit något i min röst, för hon släpper min blick och tittar ner på mobilskärmen och följer de mörka skuggorna som sakta rör sig i sjön.
”Det är stör”, säger jag som svar på frågan hon ännu inte har ställt. ”Donau är känd för att vara hem för en av de största sötvattensfiskarna som någonsin levt. Men jag trodde inte att vi skulle se dem.”
”De är gigantiska”, säger Mathilda.
Vi googlar belugastör och inser att även om fiskarna som simmar runt oss är stora så är det ingenting jämfört med hur stora de faktiskt kan bli. Det största fångade exemplaret är över sju meter långt och vägde ett och ett halvt ton.
Floden vidgar sig när vi fortsätter ner genom Östeuropa. Det är såklart stort att åka båt in i Budapest, men flodens vackra natur är det som fascinerar oss mest. Donau är på sina ställen över en kilometer bred, nästan som en sjö, och det finns små öar i det strömmande vattnet.
En stor örn sitter på en bred stock som flyter i floden. När vi närmar oss, viker den ut sina majestätiska vingar och lyfter graciöst. Jag funderar på om jag ska sakta ner för att inte störa den, när den flyger framför oss. Den är imponerande och ser inte alls ansträngd ut. Även om den är snabb är det som i slow motion när den glider genom luften. Vi kör i nästan 30 knop, men ändå är örnen vida överlägsen. Vi kan inte hänga med.
Serbien
Med ”Mini Lisa” kommer vi till Tyskland, Polen, Tjeckien, Österrike, Slovakien, Ungern, Kroatien och Serbien. Den lilla båten kommer på vår expedition till huvudstäderna Prag, Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad, där vi avslutar turen.
Landskapet längs Donau erbjuder små byar, färgglada hus och kyrktorn pittoreskt i dalarna vid bergen. Vi säger inte så mycket när vi åker sista sträckan till Belgrad, Serbien. Vi njuter mest av landskapet och den något gammaldags och slitna miljö vi passerar.
En flock fåglar flyger över floden som för att guida oss på rätt väg. Deras skrik blir en del av soundtracket som ackompanjerar mullret från Yamahan och vi ser Belgrads konturer som en skyline av historia och modernt liv, långt innan vi är nära staden.
Vi svänger höger uppför bifloden Sava, som i Belgrad möter Donau. Vi kunde fortsätta hela vägen genom Bosnien, tillbaka till Kroatien och till Slovenien på Sava om vi ville. Det ger åtminstone en dröm om nästa års expedition. Men nu stannar vi här i Belgrad. Vi är fascinerade av den imponerande blandningen av hypermoderna skyskrapor och gamla, charmiga byhus. Vid kajerna finns också en blandning av nytt och gammalt. Det finns kryssningsfartyg, segelbåtar, små motorbåtar och husbåtar.
Från en restaurang blåser balkanmusik ut över hamnen. De glada harmonierna och de komplexa rytmerna ger mig en känsla av att det är lite exotiskt när vi på tomgång åker genom den stora hamnen och letar plats. Vi hör folk klappa till musiken, skratta och sjunga. Humöret smittar av sig, så vårt humör stiger om möjligt ännu mer.
Vad glad jag är att jag har en liten båt som kan ta mig med ut på äventyr.
När jag har åkt på kanaler och övervägt var vi skulle övernatta på kvällen, har jag på sjökortet letat efter den lilla symbolen med en segelbåt i en cirkel, som visar var hamnarna är.
Men många gånger har det varit svårt att tyda, om symbolen skildrar en hamn som i verkligheten ser ut så här:
Eller om den ser ut så här:
Ibland kan det ligga en fabrik som får hela hamnen till att lukta, eller så ligger det en motorvägsbro som gör det svårt att sova.
Det vill man ju gärna veta innan, eller hur?
Ofta ligger det kanske bara en kvart längre bort från den luktande hamnen en kajplats som både är trevlig, har en liten Biergarten och där staden bredvid är idyllisk.
Fram till nu har det nästan inte varit möjligt att veta något om detta i förväg, vilket också är en del av äventyret.
Men ibland hade jag önskat att jag hade någon med ombord som jag kunde fråga. Som kunde säga: Helt ärligt, du ska inte förtöja här, trots att det är ett tryggt ställe. Du kommer bli mycket gladare, om du bara fortsätter tre kilometer ned längs sido-kanalen.
Normalt sett tycker jag att guideböcker är rätt tråkiga, och jag själv har saknat den subjektiva guideboken. Guideboken som vågar ta ställning. Så med “Tyskland och Luxemburg – guide till Europas kanaler” har jag skrivit en bok, där jag vill ge dig upplevelsen av att jag (i bokform) är med ombord på just din båt.
Så kan jag ge dig all den hjälp med hamnar, kajer, kanaler, floder, sjöar och allt det jag själv saknat.
2021 var det under en period extremt mycket vatten i Europas floder. Under 2022 har det varit extremt lite vatten under en period.
Tyvärr är klimatförändringarna det vi måste leva med i framtiden.
Men det går fortfarande att åka på kanaler. 2021 åkte jag hela vägen till Medelhavet trots extremt regn. 2022 åkte jag från Tyskland genom Nederländerna och Belgien och en lång bit in i Frankrike – trots extrem torka.
Det är enkelt att förutse när du måste skynda dig innan vädret ger dig problem – men även möjligheter för att lägga så mycket tid som du vill.
När VNF (bolaget bakom de franska kanalerna) börjar skriva att det är begränsade öppettider för slussarna, eller att man måste åka i kortege, är det dags att komma bort från de minsta kanalerna.
Här är en bra sida på VNF där du kan se vad du behöver vara medveten om, t.ex. stängda kanalsektioner, ett annat/mindre vattendjup än i vanliga fall o.s.v.
Sajten är bra att bokmärka och hålla koll på om du planerar en tur på kanaler i Frankrike. TIPS: Jag använder själv Google Translate för att översätta det franska jag inte förstår (dvs det mesta 🙂).
Är du också orolig för dieselpriserna till båten? Jag har räknat på det, och resultatet är förvånansvärt positivt!
Jag har åkt till Medelhavet flera gånger på floder och kanaler och kostnaden för diesel och bensin har varit den absolut största posten på resan.
Varje gång.
Det kan förstås göra mig orolig när jag nu planerar fler turer på Europas floder och kanaler. Har det blivit för dyrt med dagens bränslepriser? Men jag har räknat på det, och även om det såklart blivit mycket dyrare de senaste månaderna är det fortfarande ett billigt sätt att semestra på.
Med dagens dieselpriser, om jag skulle åka till Medelhavet på floder och kanaler med Anna Lisa, vår Bavaria 36 segelbåt, skulle vi göra av med ca. 520 liter diesel. Det motsvarar 12 300 kr med dagens mycket höga dieselpriser i Tyskland och Frankrike.
Det är så klart mycket pengar, men med tanke på att vi skulle lägga två-tre månader på en sådan resa så är det inte så illa.
Om jag skulle åka till Medelhavet igen med min lilla 17-fots motorbåt ”Mini Lisa”, som drar nästan dubbelt så mycket bensin som segelbåten använder diesel, skulle det ändå vara prisvärt.
Vi använder 880 liter bensin på en expedition till Medelhavet i Mini Lisa, vilket motsvarar 19 800 kr med dagens bensinpriser i Tyskland och Frankrike.
Hamnavgifterna är riktigt billiga på kanalerna och på många ställen kan man till och med förtöja helt gratis. Idag skulle det troligen bli ca. 2 000 kr för hela resan från Östersjön till Medelhavet i vår Bavaria.
Med andra ord ca. 14 000 kr för tre månaders semester i segelbåt – och hela vägen till Medelhavet. Det är faktiskt inte dyrt, tycker jag. För samma pengar skulle familjen inte ens kunna åka skidor en vecka.
Vilken annan tre månaders semester kan du njuta av för 14 000 kr?
Så fort båten kommer in på en flod, med gröna berg som reser sig på båda sidor om oss, händer det något.
Det är spännande och varierande.
Det är ett äventyr!
Jag har sagt det förut: Jag älskar att segla och att vara på öppet hav, men det är något speciellt med floder också.
I min bok Den sista idioten är inte född än delar jag med mig av många knäppa och roliga upplevelser från floderna, men resan jag precis kommit hem från nu kan bäst sammanfattas med den här stämningsbilden från Verdun i Frankrike:
”Du ska bara visa oss båten och bjuda på en öl”, säger gitarristen på engelska med fransk accent.
Klockan är elva på kvällen och vi går på gatan bara några meter från floden La Meuse i Verdun. Den franska sommarvärmen är inte tryckande längre, men ändå räcker det med shorts och t-shirt.
Jag talar fem språk, men franska är tyvärr inte ett av dem. Visst gör det det svårare när man som jag älskar att prata med människor. Men ändå går det förvånansvärt lätt när vi åker ner genom Frankrike från Holland och Belgien.
”Spelar du gitarr?” frågade en av kvinnorna i gruppen av glada människor när vi passerade dem lite tidigare.
”Eh, nja… ja…” svarade jag lite svävande på engelska, och plötsligt satt min kusin Karin och jag mitt bland ett gäng fransmän och jag fick en gitarr i handen. Den enda låten jag kunde komma på i det uppkomna ögonblicket var en med danska Kim Larsen. Det var ”This is my life” där texten är på engelska så jag klarade det ändå.
Eftersom jag i det överraskande ögonblicket vågade tacka ja till att komma ur min komfortzon, har vi nu kommit med i gemenskapen. Ett brokigt gäng män och kvinnor där den yngsta går i gymnasiet och den äldsta är pensionär. Vissa talar engelska, andra inte. Ändå pratar vi med alla, för även de som har svårt för annat än franskan anstränger sig.
”Jag förstod inte helt”, säger en man när jag förklarar att vi är på väg till Mosel. Han vinkar till sig en kompis som översätter min engelska till franska, och sedan kan vårt samtal fortsätta.
Jag lämnar över gitarren till en av de andra, som slår på strängarna. En kvinna sjunger, och oavsett vilka ackord som spelas på gitarren kan hon texten. Vi andra sjunger med på refrängen medan vi smuttar på vår öl.
Jag får tillbaka gitarren, och börjar på upptakten till Proud Mary. De andra börjar snabbt sjunga med.
När vi kommer till den tredje versen verkar det som att allt hänger ihop:
If you come down to the river Bet you gonna find some people who live You don’t have to worry cause you have no money People on the river are happy to give
Det är hjälpsamheten och vänligheten som vi själva ständigt möter på floden och runtomkring den. Inte bara ikväll över en öl med sång och gitarr, utan även i slussarna, i hamnarna och på gatorna.
I en sluss i Holland blev vi bjudna på espresso av en tysk, i en hamn i Holland blev vi bjudna på vin av Margrethe som hade läst ”Den sista idioten är inte född än”, och på en ö i Belgien tyckte hamnkaptenen att vi inte skulle behöva betala hamnavgifter utan istället lägga pengarna på caféet.
Ute på gatan, i den varma franska natten, sugs jag helt in i den gästvänliga atmosfären och utbrister plötsligt:
“Så trevligt det är här. Vad måste jag göra för att också bli fransk?”
De andra skrattar och ler och han som nu har fått gitarren säger:
”Visa oss bara båten och bjud på en öl.”
Hela flocken skrattar igen, för de vet att vi inte alls kan vara ombord på lilla Mini Lisa. Det är inte heller någon som förväntar sig att vi ska bjuda dem på öl, för vi är redan med. Vi är redan en del av flocken och av gänget – även om vi inte är fransmän.
Ha en riktigt fin sommar – vi kanske ses där ute någonstans?
PS: ”Så in i h…. Så bra underhållning och enorm inspiration”, skrev Kim till mig förra veckan.
Kan man verkligen åka på Europas floder och kanaler till Medelhavet i en segelbåt? Är inte kanalerna igenslammade så att det bara går med en motorbåt?
Nej, det är nonsens!
”När du åker in i Frankrike kommer de fråga efter ditt djupgående. Om du sticker mer än 1,6 m får du inte komma in”, har jag hört någon säga…
Ja, det är sant att detta just nu är så på Canal de la Meuse från Belgien in i Frankrike, men det är verkligen inte hela Frankrike som är stängt. Men för en segelbåt som sticker mer än 1,60 m är rutten som jag brukar rekommendera genom Holland, Belgien och Frankrike inte en möjlighet för tillfället.
Många rutter till Medelhavet
Min andra rekommenderade rutt är Rhen, Mosel och Canal des Vosges och den fungerar fortfarande fin-fint. Här möts du av det lägsta vattendjupet på Canal des Vosges, och det är satt till minst 1,80 m.
När jag själv åkte där i oktober förra året mätte jag vattendjupet hela vägen. Djupet är som fransmännen säger: Minst 1,8 m. Men skär inte av hörnorna – stanna i mitten av kanalen om ditt djupgångende är en utmaning.
Självklart finns det också andra vägar än de jag rekommenderar.
Hos VNF (Voies Navigables de France – företaget som sköter de franska kanalerna) kan du läsa mer om planerade kanalstängningar, till exempel för reparationer och underhåll. Du kan också läsa om extraordinära förändringar, som t.ex djupet på Canal de la Meuse.
(Observera dock att ibland kan VNF:s hemsida bara nås från Frankrike, så om du vill komma åt den här hemma kan du behöva använda en VPN. Ibland är den öppen, andra gånger inte).
Så kan du åka till Medelhavet med en segelbåt på Europas floder och kanaler? Ja, det kan du självklart!
”Den siste idioten är inte född än”, sa dem när jag berättade att jag ville åka till Medelhavet i en 17-fots båt från 70-talet. Men jag lyckades ta mig hela vägen för att så småningom ankra vid Frankrikes kust.
Nu kan du i en rad små filmer hänga med ombord på Mini Lisa ner genom Europas vattenvägar. Hela vägen till Medelhavet.
I var och en av filmerna tar jag upp ett tema om kanalfärd, långfärdssegling eller att resa i en liten båt.
annoncerad i NOTICE TO SKIPPERS N° FR/2024/02755).
